Känslor

Mitt liv är som en bergochdalbana just nu.. Upp och ner, höger vänster... Ena dagen känner jag att "så här vill jag verkligen göra" nästa dag känner jag "fan var du full igår? hur kunde du vilja det där?!".. Ibland känner jag bara att jag skulle vilja sluta andas, sluta känna, att bara vara. Vara helt utan känslor. Samtidigt känner jag att ibland vill jag verkligen framhäva mina känslor, bara få visa mina känslor. Dock så kan jag inte göra det.... Jag har gjort mina val här i livet av någon anledning så nu får jag vackert försöka rida ut stormen och komma till ro med mig själv....


Vänner, ja, vad är en vän egentligen? En vän kan vara så oerhört mycket. Allt ifrån en som man bara snackar skit och umgås med, till det att man älskar att vara med den personen.... Dock så känns det som att jag har gjort mig av med mina två bästa vänner på egen hand, människor som jag avgudat att vara med. Känslan när jag var med dessa människor var enorm, fast vi var nog mer än vänner om man tänker efter. Vi var iaf bästa vänner. Långt mer än bästa vänner, vi var tillsammans...........

Tillsammans för att vi älskade varandra. Vi älskade vad den andra gjorde, hur den var, allt allt.. Jag har sumpat det... Inte en gång, utan tre gånger.. Två gånger med samma person. Dock så har detta skett på "rätt" sätt och inte på det värsta och svinigaste sättet som det första skedde på. Jag lovade mig själv att aldrig göra om det.. Jag kände igen symptomen och reagerade väldigt konstigt men kände att jag var tvungen att ta ett beslut..

Tog jag rätt beslut?
Som det känns just nu: Nej, jag borde kännt min kropp bättre och insett vad jag hade...
Som det känns om någon månad: Ja, förhoppningsvis kommer den här delen av mitt liv vara ett "måste" för att kunna leva tillsammans med en annan människa senare i livet....

NI vet mycket väl vilka Ni är, tänker inte nämna er vid namn. Ni är för underbara.. Ni är de enda jag verkligen kännt de starkaste känslorna för...